Kom till KilsArena för fika, stickning och föreläsning av Maja Karlsson.
Tillsammans med Studiefrämjandet och Region Värmland arrangerar jag en stickträff där Maja berättar om sin mönster och hur hon inspireras av av svenska traditioner och framförallt av Bergslagen och Värmland. Sagor och olika väsen har också en viktig del i hennes olika mönster. Varje sommar brukar det bli en knit-a-long med en sommarkofta och mer än en gång har det resulterat i tomma garnhyllor i garnaffärerna.
När: 17 maj 17:30-20:30
Pris: 120 kr
Anmälan sker till Studiefrämjandet senast 12 maj och anmälan är bindande.
En dag stod jag framför min systers kylskåp och la i hop ord med hjälp av ”kylskåspoesi” till en liten hälsning till henne. Plötsligt kom jag på att stickpoesi vore kul, tänk om man kunde göra något kul med stickade ord. Med tiden utvecklades min tanke till ett konkret projekt nämligen att stick- och virkvänner skriver ord med garn som jag sedan sätter ihop till funderingar, betraktelser eller poesi. Låta stickningar och virkningar få tala. Ofta innehåller våra handarbeten minnen, känslor och tankar som är osynliga för andra men som är tydliga för oss.
Om din stickning eller virkning skulle kunna tala vad skulle den säga?
Vill du låta din stickning tala och skapa stickpoesi med mig?
Tillsammans kan vi låta garnet bära berättelsen om oss! Tillsammans stickar vi rutor med ord som jag sätter ihop till meningar, poesi eller vad det nu kan bli. Resultatet kommer att visas på Fårfesten i Kil 2024.
Visst låter det spännande? Jag har ingen aning om vad detta kommer att bli men jag vet att det kommer att bli ett kul! och jag hoppas att du vill vara med!
Vad betyder stickning och handarbete för dig? Går det ens att beskriva med ord? Med ett ord? För mig betyder skapandet så mycket. Som för så många andra är det en livlina när livets väg inte är så rak och enkel. Det är även en guldkant på livet som ger mycket glädje och kraft och kanske ett och annat fult ord. Skaparglädje ger inte bara kreativ kraft, det ger även livskraft. Livskraft ger skaparkraft och så är skapandet och handarbetet ett slags rundgång, där vi får kraft och lugn i livet. Genom den gemenskap många har i stickningen, bland annat i sociala medier och stickcaféer, kan vi både ge och få genom vårt handarbete.
Något stickat eller virkat är ofta så mycket mer än ett bruksföremål. Den kan vara ett tidsdokument, ett kärleksbevis, ett terapiarbete och en milstolpe. Första bebiskoftan. Sista strumpparet till pappa. Den perfekta tröjan i det perfekta garnet. Sjalen med instickande tårar och ilska. Den hopplöst misslyckade mössan. Handarbete innehåller så mycket känslor och tankar. Ofta hör man någon utbrista ”Tänk om väggar kunde tala!” men tänk om stickningarna kunde tala!
Hur?
Sticka eller virka lappar med höjden 10 cm. Orden kan vara mönsterstickade eller broderade på lapparna. Ett ord per lapp och tänk på att det behöver vara lite sömsmån så att jag kan sammanfoga orden.
Vilka ord ska jag ta? Du väljer helt fritt ord som du associerar till ämnet, ord som du tror din stickning skulle kunna säga. Platser, känslor, färger, egenskaper, minnen, personer, det du kommer på. Du får väldigt gärna även sticka bindeord, prepositioner tex att, på, under, och, för, han, den mm. Symboler som emoji är också välkommet. Det är okej att göra mer en lapp men då vill jag gärna att du även gör en lapp med ett bindeord.
Du använder dig av det garn du har hemma. Det viktiga är att rutorna är 10 cm höga och att det är bra kontrast på färgerna så ordet syns bra.
Bokstäver
Det finns flera olika sätt att göra bokstäver. Börja gärna med att rita upp bokstäverna på rutat papper. Du kan mönstersticka dem i flerfärgsstickning direkt på lappen. För att underlätta och slippa sticka aviga varv kan du sticka runt och klippa upp. Perfekt om du inte vågat göra det innan.
Ett annat sätt är att brodera bokstäver på en ruta. Med maskstygn eller med fritt broderi. Behöver du mönster till dina bokstäver så finns det i flera olika stickböcker. Bland annat Majas Sticka 35 sockar och Anna Bauers Hönsestrik-böcker. Gamla märkböcker går också bra.
Du får gärna blocka eller våtspänna lappen.
Skicka dina ord till mig senast 27 januari 2024 (framflyttat en vecka) till Mammaconda Craft, Agardhsgatan 5, 66532 KIL. Eftersom jag kommer att sätta ihop alla ord till meningar och poesi kan jag inte skicka dem tillbaka. Om du vill får du gärna skicka med information om ditt namn, var du bor och hur gammal du är. Det vore väldigt roligt om du även lite kort kunde skriva om hur du tänkt, men det är såklart helt frivilligt.
Tänk vad några broderade blommor kan göra med en grå kofta. Grått kan tyckas trist men grått låter verkligen andra färger komma till sin rätt. En fin och bra bakgrundsfärg som gör sitt jobb bra. Jag är ju svag för blåturkosa färger som synes, även om mitt hår för tillfället är lila. ? Så att det fick bli blommor i olika turkosblå nyanser är inte så förvånande.
Vill du också brodera på stickat? Kom med på min workshop! Information och anmälan här!
I mars var jag på Edinburgh Yarn Festival. Då passade jag på att köpa ett sjalmönster av Stephen West. Ett mönster han gjort specifikt för festivalen, Sea Swell Shawl. Till sjalen hade Fru Valborg färgat garn i helt fantastiska färger. Nu har jag fått sjalen klar och jag är väldigt nöjd med den, den kommer värma mig skönt.
Stephen West är en mycket duktig stickdesigner och har gjort många fina sjalar och mycket annat fint. På festivalen hade han ett litet eget bås där man kunde få autografer och ta selfies. Han är med andra ord en riktig kändis i stickvärlden. Han charmar alla ung som gammal. Jag passade så klart på att få både autograf och ta selfie. Lite starstruck med andra ord.
Nu är det dags igen. Den 12 oktober planerar jag att ha en workshop i Brodera på stickat. Denna gång gör jag workshopen tillsammans med Studieförbundet Bilda i Karlstad och vi kommer att vara i deras lokaler i Karlstad. I övrigt är upplägget lika som förra gången, vi kommer att brodera på stickat och pröva på olika stygn och leka med färg och form. Hoppas att du vill komma! Vill du läsa om förra workshopen så kan du göra det här!
Vill du läsa mer om workshopen i oktober klicka på fliken ”workshop” i menyn ovan eller klicka här! Anmälan sker till Bilda och länk finns på sidan med information om workshopen.
Vissa projekt behöver ligga till sig lite för att bli riktigt bra. I veckan har jag avslutat en sjal stickad i estnisk spets, Estonian Jewel av Knitritious eller Beatrice Olsson.
När man stickar måste man fika, det är sedan gammalt
För ungefär tre år sedan åkte jag och en vän till von Echstedtska gården på skapardag. Bea var också där och visade sina fantastiska sjalar och hjälpte till om man ville testa sticka estnisk spets. Jag blev genast kär i en spole med klarrött lintråd från Klässbol linneväveri. Med viss tvekan satte jag i gång, sticka spets måste ju vara jäääättesvårt!! Men det var inte så farligt och jag kom igång bra. Jag har stickat på min sjal i solsken, i regn, inomhus, utomhus, hemma, borta, i Sverige och utomlands precis som så många andra stickningar. Men av någon anledning som jag egentligen inte kommer ihåg så blev min sjal nerpackad, trots att jag var på god väg och inte hade så mycket kvar på den.
Nu i våras fick jag för mig att nu skulle det ske! Denna sommar skulle min sjal bli klar. Det tog lite tid att komma in i både mönster och att sticka med lingarn. Men jag hade en lång tågresa på mig och sedan var jag igång. Sjalen är uppbyggd så att man först stickar en triangel med det speciella nuppmönstet och sedan tar man upp maskor runt om hela sjalen och stickar en spetskant. Riktigt långa varv blev det så klart på slutet runt hela, över 650 maskor. Ni vet alla vad det innebär när man tänker ”jag ska bara göra klart varvet….”
Spetstickning ser oftast inte så mycket ut för världen medan man stickar. Som en trasslig trasa hörde jag någon beskriva det och det stämmer ganska bra.
Men när man blockat den så händer det grejer. Mönster och struktur kommer till sin rätt. Min Juwel blev ganska stor och var inte helt lätt att blocka snyggt. Jag bäddade ut bäddsoffan och sträckte och spände och titta!
Vad skiljer estnisk spets från annan spets? Estnisk spets eller Haapsalu mönster kommer från just staden Haapsalu, en semesterort för den ryska aristokratin på 1800-talet och början på 1900-talet. Kvinnorna i staden såg en affärsmöjlighet i att sticka vackra sjalar till det rika folket. Spetsen är stickad i slätstickning vilket gör att sjalen har en avig och en rätt sida. Kantspetsen stickades för sig och syddes fast på själva sjalen. Numera har vi rundstickor som gör det lättare att ha många maskor vilket gör att vi kan sticka kanten direkt på och slippa det där tråkiga med att montera ihop delar. Det mest karakteristiska är de stickade ”nupparna”, små bollar eller muscher som ger extra struktur. De används bland annat tillsammans med bladmönster och det mest kända är Liljekonvaljmönstret, men även i geometriska mönster. Estnisk spets stickas som sagt med slätstickning och kallas också ”lace knitting” och har mönsterstickning på vartannat varv, till skillnad från spets från till exempel Shetland som har mönsterstickning på varje varv, ”knitted lace” och stickas med rätstickning.
För ett tag sedan ärvde jag en jeansjacka av min dotter, en vanlig jeansjacka. Ett snyggt och användbart plagg tycker jag. Men det är ju alltid roligt att göra något vanligt lite mer ovanligt.
På Hemslöjdens dag hos Bilda för något år sedan ville jag testa sashiko broderi. Men vad skulle jag brodera på…. ja just ja! jag hade ju min jeansjacka på mig. Den kan man ju pimpa! Sagt och gjort. Det var verkligen roligt och det är som vanligt svårt att sluta. Nu har jag förstått att det är en regler kring sashiko och jag gör verkligen inte anspråk på att vara någon expert. Låter vara osagt om dessa regler om sasihko kommer från den japanska traditionen eller om det är vi västerlänningar som leker poliser och bestämmer att det minsann måste vara på ett speciellt sätt och man ska inte komma och tro att man kan göra som man vill. Det får jag nog forska lite mer om och återkomma om. Men det är väldigt kul teknik och jag ser så många roliga möjligheter.
Som många jeansplagg nu förtiden så har min jacka en del hål och en del nästanhål. Nu upptäckte jag att ett av hålen på ryggen hade blivit lite väl stort. Det satt även till så att det riskerade att dras upp mer när man tar jackan av och på. Så det var bara att ta fram nålen och börja laga. Jag tog fram ett fint ceriserosa tyg med små geishor på som jag tänkte jag kunde laga hålet med. Jag testade lite för att se hur det såg ut och hur jag skulle placera tyget. Plötsligt såg jag precis hur jag skulle göra. Den lite griniga arga geishan ska så klart titta ut genom hålet!
Min plan är att den här jackan ska fortsätta att pimpas allteftersom. Jeans är ett väldigt hållbart men också resurskrävande att tillverka så det är något man bör använda och laga så mycket det går. Nu funderar jag på om jag inte måste brodera något på framsidan av jackan också… så fortsättning följer!
I april hade jag min första workshop. Brodera mera – på stickat, var temat. Spännande och väldigt roligt, så klart lite läskigt. Vi skulle pröva på lite olika tekniker och skapa fritt. Jag hade med mig lappar som man sedan kunde sy ihop till handledsvärmare, broderigarn, knappar och lite annat smått och gott. Platsen vi skulle vara på var Sköna rum som är ett B&B vid sjön Fryken i Kil. Huset är faktiskt Sveriges första järnvägsstation och har hyst många olika verksamheter. Bland annat har det varit ett pensionat som haft flera spännande gäster som till exempel Ellen Key. Nu är det ett B&B som drivs av Leif och Monica Carlsson. Jag ville att vi skulle vara på ett trevligt ställe med fin miljö både ute och inne, för att ge sinnesro och inspiration. Jag tänker att en sådan här dag inte bara ska vara att slöjda, vilket så klart inte är så ”bara”, jag vill att det ska bli en dag för återhämtning och möjlighet att fylla på energi. Jag hade hoppats på fint väder så vi skulle kunna njuta av de vackra vyerna över Fryken, kanske till och med ta eftermiddagskaffe på verandan. Vi hade tur med vädret på så sätt att det var soligt, men det var nog lite kallt för att sitta ute.
Vi var nio deltagare, alla med lite olika bakgrund och olika erfarenhet av hantverk och av att brodera. Vi började med att prata lite om vad som skiljer sig från att brodera på stickat från att brodera på tyg. Jag visade lite olika tekniker och pratade om min handledsvärmare. (vill du se dem kan du titta i galleriet här på min hemsida.) Vi tittade lite på olika inspirerande böcker, om broderi och stickning.
Vi hade en härlig dag med aprilsol, men flitens lampa lyste och ingen var särskilt sugen på att släppa broderiet och gå ut och njuta av omgivningarna. Kreativiteten flödade och det var så roligt att se hur man testade färger och former och hur deltagarna hjälpte varandra. Spännande att se att man kunde använda samma teknik men att det ändå blev så olika beroende på val av färg och tjocklek på garn. Vi avslutade dagen med att beundra våra verk och prata om hur vi tänkt, om det blev som vi tänkte, vad som var svårt och summerade dagen.
Monica på Sköna rum satte guldkant på dagen med sin goda mat. Jag är nöjd med dagen och jag upplevde att mina deltagare också var nöjda. Det har varit mycket jobb med att förbereda och nervöst, man vill ju att deltagarna ska vara nöjda. Nu smider jag lite nya planer inför hösten, någon mer workshop ska det bli, men var och hur och vad får vi se.
I dag är det 8 mars internationella kvinnodagen och jag har gjort ett par handledsvärmare dagen till ära. En hyllning till alla starka kvinnor som vågar visa sig mänskliga. De är som syns inspirerade av en av dessa kvinnor, Mia Skäringer. De är lite hon tycker jag, det starka möter det sköra, det fula möter det gulliga, Tabita möter Gulletussan. Det är väl det som tilltalar så med Mia att hon visar sig både stark och sårbar, precis som livet. Men visst är det märkligt att något som egentligen är så självklart, att man som människa kan vara både stark och sårbar, ful och vacker, det anses vara så märkvärdigt att visa. Nästan unikt. Att man blottar sig när man visar sig mänsklig. Men det är väl ett tecken på hur konstig verklighetsuppfattning vi har skaffat oss om hur livet är.
Jag har inte sett någon av Mias föreställningar, men jag har lyssnat en del på hennes podcast med Anna Mannheimer och serien om kroppshets på SVT gillade jag verkligen. Ett sådant viktigt ämne, så många som mår dåligt för att man inte klarar att leva upp till någon idealbild. Så mycket tid och energi som går åt i onödan, så mycket lidande i onödan. Vad gör det med oss och våra barn? Våra unga vuxna? Vi måste alla hjälpas åt att bryta det här, släppa pressen att vara bäst på allt hela tiden och istället leva. Vad spelar det för roll vilket jobb man har, hur nyrenoverat kök man har, hur mycket fina saker man shoppat om man inte kan vara sig själv och må gött? Så med detta vill jag säga Happy kvinnodag, eller vad man nu säger, mer kärlek åt folket och så lite jämställdhet på det så blir det görbra!
Jag gillar att kontrasten mellan de hårda orden och kantiga bokstäverna och det gulliga och ryschiga på mina handledsvärmare. Kanske är det lite för mycket gullegull, men jag kände att jag ville gå all in. Ska de va, ska de rejält.
Ännu en handledsvärmare. Denna gång med enbart franska knutar i olika rosalila nyanser. Är nöjd med resultatet och det var väldigt roligt att göra. Handledsvärmaren är gjord av lammull och filtad.
