När jag var liten bodde vi i norra Värmland och vi besökte ofta en uråldrig tant (tyckte jag då i alla fall) som såg väldigt dåligt. När hon läste hade hon boken fem centimeter från näsan. Hon bodde en bit in i skogen och vägen dit var smal och halkig, i mina minnen var det alltid vinter när vi åkte dit. Men jag tror att jag tyckte det var extra mysigt att åka genom mörka skogen dit och komma in i hennes varma lilla, lilla kök med vedspis och vattenhink. Minns att hon hade mattor virkade av plastpåsar. Det enda som var lite omysigt var utedasset, i alla fall på vintern. Hon hade inget vatten indraget och hon tvättade i bäcken året om. Jag hör att det låter som 1800-talet men det var 1976-1979.

Trots sin väldigt dåliga syn nålband hon de vackraste vantarna, Dalbyvantar. Vantarna är gjorda enligt gammalt tradition och har fått sitt namn efter socknen de kommer i från. Jag kommer ihåg att jag fick ett par vita som jag fick använda som finvantar när jag var liten. Några år efter vi flyttat åkte vi tillbaka och hälsade på Frida och jag fick ett par nya, grå…. och jag var rätt besviken minns jag. De var stickiga och ja, grå… Mamma fick ett par vita som jag var avundsjuk på. Men mina var lite stora så de lades undan tillsvidare och där har de liksom blivit kvar. Jag har ju hela tiden vetat att de är något extra, inte några vanliga vantar, för jag har ju sparat dem ( tänk om jag hade slängt dem… ) och jag tog med mig dem när jag flyttade hemifrån för evigheter sedan.

Nu så här nästan 40 år senare inser jag att de är en raritet. Frida Ohlsson som gjort dom åt mig, är med i boken ”Vinterblomster – nålbundna vantar från Dalby i Värmland”. En bok om vantarnas bakgrund och betydelse för trakten och om de kvinnor som tillverkade dem och förde traditionen vidare. De är inte bara Dalbyvantar, de är tillverkade av en av de kvinnor som anses varit betydande för vantarnas tradition och bevarande. Kvinnor som alla satte sin prägel på just sina vantar. Nu vågar jag knappt använda dem, men i dag fick de komma ur sin låda och lufta sig. Jag tror jag ska använda dem lite oftare, i fall inte vänta ett tiotal år innan jag använder dem igen.

De är nu lite små, men fortfarande lite stickiga och grå, underbart vackert grå.